Läst: Witch Hunt

Ian Rankin verkar ha roat sig storligen när han skrev Witch Hunt. Framför allt på polisens och underrättelseverksamhetens bekostnad. Boken är lättviktig och tidvis lite långrandig, men inte helt hopplös. Jag gillar böckerna om John Rebus bättre.

Hålkrus och sommarblommor

Ett par muddar i hålkrus har det blivit. Mönstret finns här. Restgarnsförrådet har krympt något.


I trädgården blommar pioner och paradisbuske.



Överdådigt!

Ogliosaurus Plex Multicoloris

Får jag lov att presentera Ogliosaurus Plex, underavdelning Multicoloris. Han dök fram ur ett mångfärgat garnnystan av sorten Hacho från Mirasol och han propsade på en blåglittrig ryggkam.

Utsikten från soluret räckte inte, utan vår vän hoppade upp i en ampel för att f å bättre överblick


Upptäcktsfärden gick vidare mellan vallmo och liljeblad....


... för att avslutas hos gårdskatten, som av utseendet att döma måste vara släkt med the Cheshire Cat i Alice i Underlandet.


Mönstret finns i Mia Bengtssons senaste bok Virka roliga amigurumis. Tack Mia, för en härlig bok med härliga mönster som är så lätta att följa, även för en ovan virkare som jag!

Läst: Blodläge

Johan Theorins senaste bok med motiv från Öland, Blodläge, är minst lika bra som de tidigare. När jag var liten åkte vi till Öland framför allt på vår och höst, när där inte var så mycket turister. Skildringen av alvaret under tidig vår är utmärkt, jag känner igen mig utan problem. Boken är nästan mer ett relationsdrama än en kriminalroman, kombinationen fungerar bra. Tonläget är lågmält utan att vara tråkigt. Jag sträckläste i stort sätt. Johan Theorin drar in gamla föreställningar om älvor och troll i historien, men ger också naturliga förklaringar till händelserna, utan att förta förtrollningen i de gamla berättelserna. Rekommenderas!

Vallmo

Strand och hav

Östra stranden en solig junidag. Att jag kunnat bo någon annanstans än vid havet så länge...

Läst: Lilla stjärna

Nu har jag läst Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Och jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska tycka. Första halvan av boken, där huvudpersonerna följdes var för sig, tyckte jag var bra. Men sen, när han sammanförde dem blev det lite väl långsökt och förutsägbart på något sätt. Och lite mycket effektsökeri. (Den andra boken jag har läst av John Ajvide Lindqvist, Människohamn, uppskattade jag också till en början, men inte mot slutet.) Jag är inte särskilt förtjust i genren heller, så riktigt varför jag lånade hem den, vet jag inte.

Inte bland de bättre böcker jag läst, således.