En kväll för boken

Hallandsposten och bokhandlarna i sta'n arrangerar en kväll för boken varje höst. Det delas ut stipendum och det kommer författare som presenterar sina böcker. Så nu vill jag läsa Kallifatides senaste. Och Nina Björks bok om vår konsumtion. Och Göran Häggs bok om Italiens historia. Och ....

Som om jag inte hade tillräckligt att läsa redan.

Läst: Halva solen

Jag har läst Halva Solen av Aris Fioretis. Fioretis skriver om sin bortgångne far i korta prosastycken, i omvänd tidsordning. Det är korta bilder, ibland av fadern, ibland tillsammans med fadern och dessemellan med en mer abstrakt bild av en far. Jag läste den fort, hemma och förkyld som jag är, och sätter den därmed i min läsa-om-hylla, för där finns mycket att hämta och att fundera över.

Läst: Havsmannen

Jag har läst Havsmannen av Carl-Johan Vallgren. Alltså, jag har sträckläst Havsmannen av Carl-Johan Vallgren.

Han beskriver ett syskonpars miserabla tillvaro, skruvar till den så att det blir än mer miserabelt och lägger till ett osannolikt element. Och så får han ihop det till en mycket bra bok.

Läs.

Läst: Stål

Den här boken tycker jag att så många som möjligt ska läsa. Stål av Silvia Avallone skildrar två unga flickor i det Italien, som vi inte får se som turister. Tunga jobb, slitna bostadsområden, arbetslöshet etc. Men vänskapen finns där och vi får följa flickorna en bit in mot vuxenlivet.

Översättningen står Johanna Hedenberg för, med den äran tycker jag. Man kan riktigt känna hettan på sommaren, se diset som ligger över havet och känna hopplösheten hos de arbetslösa och de för tidigt vuxna. Som sagt, läs!

Läst: Och i Wienerwald står träden kvar

Jag har läst Och i Wienerwald står träden kvar av Elsabeth Åsbrink. Om den judiska familjen i Wien som lyckas skicka sin son till Sverige före kriget bryter ut. De hoppas kunna emigrera själva, men kommer aldrig iväg. De skriver brev på brev till sonen i Sverige, ända tills de deporteras. Breven finns kvar, och de ger en hjärtskärande bild av den alltmer kringskurna tillvaron i Wien även om brevskrivarna försöker dölja hur hemskt det egentligen är. Parallellt med breven berättar Elisabeth Åsbrink om verkligheten, både för judarna i Wien och för pojken i Sverige.

Och jag blir riktigt upprörd när jag läser avsnitten där det beskrivs hur aktiva många i Sverige var för att förhindra att judar släpptes in i landet, även när de visste vad som skedde med dem.

Rekommenderas.

Läst: Sista testamentet

Jag har läst Sista testamentet av James Frey. En bok om en mycket märklig man, med betoning på mycket. Han lever på samhällets skuggsida, han överlever en osannolik olycka och han finner många följare. Man får följa honom genom ett antal av dessa genom deras vittnesmål om honom. Boken haglar av referenser både till gamla och nya testamentet. Jag kanske läser om den, men i så fall på originalspråket, även om jag tycker att översättaren, Örjan Sjögren, gjort ett bra jobb.

Läst: Tokyo år noll

Det finns böcker som berör. Kombinationen av ett ruggigt mordfall, ett Tokyo strax efter kapitulationen år 1945 och scener från Japans krig mot och ockupation av Kina åren dessförinnan, är oerhört stark. Jag rekommenderar till läsning, men minns att det kan vara krävande att läsa Tokyo år noll av David Peace.

Läst: Little Bee

Hinner inte samla tankarna för att skriva så mycket just nu. Studentplanerande....

Men läs Little Bee av Chris Cleave! Överraskande, inte självklar, bitvis osannolik, bitvis så sann, hemsk etc.

Läst: En gammal skandal

Jag har läst En gammal skandal av Josephine Tey. Jag ber att få hänvisa hit för recension.

Är man intresserad av deckare av den mer klassiska typen så rekommenderar jag för övrigt just bloggen Käckare deckare!

Läst: Kum

Säg till mig att jag ska tänka mig för innan jag läser böcker som handlar om barn, som far illa!
Den är otäck, men också otäckt spännande, Kum av Henrik Tord. Välskriven, högt tempo, men med en upplösning som känns lite krystad. Den tar upp viktiga ämnen, och på ett sätt så att det känns i maggropen. Vetskapen om att verkligheten förmodligen är ännu värre, gör det inte lättare. Räkna alltså inte med någon behaglig läsning, men mycket spännande och engagerande.

Läst: Innan tuppen gal

Varför fastnar man i en text? Svårt att säga, naturligtvis, men jag fastnade definitivt i texterna i Cesar Paveses Innan tuppen gal. Det finns två långnoveller i boken. Var och en skildrar ett utsnitt av tid i Italien under andra världskriget. Kriget är mestadels indirekt närvarande, istället får man än skildring av människor som inte vet riktigt hur de egentligen hamnade där de är. Men frågan är om det hade varit så stor skillnad om det inte hade varit krig? De är inte riktigt engagerade i någonting.

Men de funderar mycket över sig själva och sin tillvaro, och miljöerna avspeglar funderingarna.

Jag fastnade hursomhelst.

Äta frukost med Strindberg

I fredags åkte vi på en kortsemester till Hotell Gästis i Varberg.

Ett hotell fullt med böcker att botanisera bland. Ta med några böcker dit, ta med några andra hem.

 

I källaren finns Leninbadet, en replik av Leninbadet i St Peterburg. Tyvärr är det badet rivet, för Leninbadet i Varberg är värt ett besök! Jag har inga bilder därinifrån, men titta på hotellets hemsida!

Vi åt god mat, och läste och läste och läste ...

Dagen efter promenerade vi förbi kallbadhuset ....

... upp till Varbergs fästning.

 Därinne finns Bockstensmannen att beskåda, så dit måste vi ju.

 

Solen hade gått i moln, men utsikten fanns där ändå.

Läst: Moderspassion

Jag har läst Moderspassion av Majgull Axelsson. Den har fått goda recensioner och det med rätta. Läs!

Läst: On Writing

Språk är spännande. Hur man kan använda språket är spännande. Jag skriver mycket i jobbet, men bara faktatexter. Att skriva skönlitteratur är något helt annat. Jag har läst Stephen Kings bok "On Writing", där han dels berättar om sin väg till skrivandet, dels berättar om hur han tänker och arbetar med sitt skrivande. Jag har inte läst mycket av honom, skräckisar är inte riktigt min genre, men det märks att han vet hur man berättar en bra historia.

En del av hans arbetssätt är tillämpbart på det jag skriver i jobbet. (Jag tycker inte heller om adverb, till exempel;-).) Det handlar mycket om att skriva effektivt för att få fram det budskap man vill. Stephen King vill bära fram sina historier, och funderar mycket kring sådana saker som hur mycket information om miljö som behöver finnas med, hur fort behöver historien gå framåt, hur skriver man en dialog utan att den blir styltig, osv.

Mycket läsvärt för alla som använder det skrivna ordet. Den finns förresten på svenska också: "Att skriva: en hantverkares memoarer".

Lyssnat: Hypnotisören

Jag har lyssnat på Hypnotisören av Lars Kepler (uppläst av Peter Andersson). Visst var det spännande, men det var lite för mycket som haltade för att jag skulle vara riktigt nöjd. Snabba, dåligt motiverade slutledningar som den sympatiske polisen snabbt hakade på. Kapitel som avslutades rätt ut i luften, jag antar som "cliffhangers", men jag tyckte det förfelade sin verkan. Hopp mellan olika personer och långa avsnitt gjorde att jag hade lite svårt att hålla sammanhanget. (Det är nog i och för sig ett mindre problem om man läser, det är lättare att bläddra bakåt i en bok...)

Jag hade lite problem med språket också. Det var ett manér i det, med metaforer och ordvändningar, som blev tröttsamt i längden.

Men spännande var det, så jag får väl ge nästa bok (Paganinikontraktet) i serien en chans också, nu när den råkar ligga i min hylla.

Läst: The Jane Austen Book Club

Jag har läst The Jane Austen Book Club av Karen Joy Fowler. Jag hade inga förväntningar, men blev glatt överraskad. Trivsam, lättsam underhållning utan att bli tramsigt. Amerikanerna är duktiga på romantiska komedier, som till exempel You've Got Mail. De kan vara duktiga på samma sätt med böcker!

Läst: De kinesiska sylmorden

Vad gör man när man är förkyld? Jo, läser deckare som tilldrar sig i urgammal tid i Kina. Inte alls tokigt, mycket lättläst och definitivt intressant. Så jag kan rekommendera Robert van Guliks De kinesiska sylmorden för läsning.

Läst: Ghost Light

Jag har läst Ghost Light av Joseph O'Connor. Det är en av de böcker som man egentligen borde ha mer tid när man läser. Tänk er ett bibliotek i en gammal engelsk herrgård, en läderfåtölj, ett glas whiskey och massor av tid medan höststormen rasar därute. Eller en varm sommarkväll på terrassen. Jag har haft lite för lite av sammanhängande lästid för att göra den här boken rättvisa. Jag tyckte det blev långrandigt och pratigt, men den vann i längden. (En envis förkylning gav mer lästid också).

Långa vindlande berättarslingor, förflyttningar i tid och rum, välgjorda miljöbeskrivningar. En ramberättelse som tilldrar sig under en dag i London, men i den ryms minnen från ett långt liv. O'Connor kan sin Ulysses, det märks. Huvudpersonerna, den irländske dramatikern John Millington Synge och skådespelerskan Maire O'Neill har funnits på riktigt. De var förlovade, men hann inte gifta sig innan Synge dog. Boken handlar om deras kärlekshistoria, men är till stora delar fiktion.

Titeln Ghost Light kan närmas översättas till svenskans irrbloss, ett fenomen som man kan se t.ex. över myrar när sumpgas bubblar ut och självantänds. I gamla folksägner kunde de tolkas som osaliga själar som inte kommit till varken himlen eller helvetet. Maire O'Neill tycker sig se sin avlidne fästman i olika sammanhang och hon ser också ett fönster från sin lägenhet, där det sent på natten lyser en lampa.

Läsvärd, bara man ger den tid.

Läst: Rosen på Tistelön

Jag har läst Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén. En av de första thrillerna på svenska om inte den första. Den kom ut 1842. Upplagen jag läste är från 1943 och man har moderniserat språket för läsarnas skull. Historien med dess förvecklingar känns förhållandevis modern. Jag hade en känsla av att det utspelades i början på förra seklet, men rimligen så borde det hela ha utspelat sig 100 år tidigare.

Jag rekommenderar boken för läsning, även om den känns lite långsam och omständlig ibland. Den är ett titthål bakåt i tiden och visar att det kunde vara nog så dramatiskt på den tiden också. Jag lånade mitt exemplar på biblioteket, smått otroligt att den fanns i hyllan och inte i magasinet! Jag gissar att den också går att få tag på på antikvariat.

Läst: The Sense of an Ending

Jag har läst The Sense of an Ending av Julian Barnes, förra årets Bookerpristagare.

Det är inte för inte man får Bookerpriset. Jag har läst ett antal böcker av Julian Barnes förut, men den här liknar inte något jag läst tidigare av honom. Den är lågmäld, reflekterande, eftertänksam, men ändå är delar av skeendet dramatiskt. Men det dramatiska får man hela tiden berättat för sig genom huvudpersonens minnen, och inte som ett direkt berättat skeende. Boken är inte heller full med komiska poänger eller ironier som en del av hans andra böcker kan vara (t.ex. England, England). Ändå så sträckläste jag den.

Platsar inte riktigt för omläsningshyllan, men nästan.

Om ni inte vill läsa den på engelska, så är en översättning på väg. Kommer i mars. Om man vill läsa annat av Julian Barnes, så kan jag rekommendera just England, England och Flauberts papegoja. Annorlunda böcker med knorr.