Sevärt

Jag rekommenderar att du tar dig tid att se Ulrika Knutssons program om Fogelstadgruppen! Intressant och viktig inte särskilt avlägsen historia.

Läst: Halva solen

Jag har läst Halva Solen av Aris Fioretis. Fioretis skriver om sin bortgångne far i korta prosastycken, i omvänd tidsordning. Det är korta bilder, ibland av fadern, ibland tillsammans med fadern och dessemellan med en mer abstrakt bild av en far. Jag läste den fort, hemma och förkyld som jag är, och sätter den därmed i min läsa-om-hylla, för där finns mycket att hämta och att fundera över.

Läst: Havsmannen

Jag har läst Havsmannen av Carl-Johan Vallgren. Alltså, jag har sträckläst Havsmannen av Carl-Johan Vallgren.

Han beskriver ett syskonpars miserabla tillvaro, skruvar till den så att det blir än mer miserabelt och lägger till ett osannolikt element. Och så får han ihop det till en mycket bra bok.

Läs.

Läst: Och i Wienerwald står träden kvar

Jag har läst Och i Wienerwald står träden kvar av Elsabeth Åsbrink. Om den judiska familjen i Wien som lyckas skicka sin son till Sverige före kriget bryter ut. De hoppas kunna emigrera själva, men kommer aldrig iväg. De skriver brev på brev till sonen i Sverige, ända tills de deporteras. Breven finns kvar, och de ger en hjärtskärande bild av den alltmer kringskurna tillvaron i Wien även om brevskrivarna försöker dölja hur hemskt det egentligen är. Parallellt med breven berättar Elisabeth Åsbrink om verkligheten, både för judarna i Wien och för pojken i Sverige.

Och jag blir riktigt upprörd när jag läser avsnitten där det beskrivs hur aktiva många i Sverige var för att förhindra att judar släpptes in i landet, även när de visste vad som skedde med dem.

Rekommenderas.

Läst: Kum

Säg till mig att jag ska tänka mig för innan jag läser böcker som handlar om barn, som far illa!
Den är otäck, men också otäckt spännande, Kum av Henrik Tord. Välskriven, högt tempo, men med en upplösning som känns lite krystad. Den tar upp viktiga ämnen, och på ett sätt så att det känns i maggropen. Vetskapen om att verkligheten förmodligen är ännu värre, gör det inte lättare. Räkna alltså inte med någon behaglig läsning, men mycket spännande och engagerande.

Äta frukost med Strindberg

I fredags åkte vi på en kortsemester till Hotell Gästis i Varberg.

Ett hotell fullt med böcker att botanisera bland. Ta med några böcker dit, ta med några andra hem.

 

I källaren finns Leninbadet, en replik av Leninbadet i St Peterburg. Tyvärr är det badet rivet, för Leninbadet i Varberg är värt ett besök! Jag har inga bilder därinifrån, men titta på hotellets hemsida!

Vi åt god mat, och läste och läste och läste ...

Dagen efter promenerade vi förbi kallbadhuset ....

... upp till Varbergs fästning.

 Därinne finns Bockstensmannen att beskåda, så dit måste vi ju.

 

Solen hade gått i moln, men utsikten fanns där ändå.

Läst: Moderspassion

Jag har läst Moderspassion av Majgull Axelsson. Den har fått goda recensioner och det med rätta. Läs!

Lyssnat: Hypnotisören

Jag har lyssnat på Hypnotisören av Lars Kepler (uppläst av Peter Andersson). Visst var det spännande, men det var lite för mycket som haltade för att jag skulle vara riktigt nöjd. Snabba, dåligt motiverade slutledningar som den sympatiske polisen snabbt hakade på. Kapitel som avslutades rätt ut i luften, jag antar som "cliffhangers", men jag tyckte det förfelade sin verkan. Hopp mellan olika personer och långa avsnitt gjorde att jag hade lite svårt att hålla sammanhanget. (Det är nog i och för sig ett mindre problem om man läser, det är lättare att bläddra bakåt i en bok...)

Jag hade lite problem med språket också. Det var ett manér i det, med metaforer och ordvändningar, som blev tröttsamt i längden.

Men spännande var det, så jag får väl ge nästa bok (Paganinikontraktet) i serien en chans också, nu när den råkar ligga i min hylla.

Läst: Rosen på Tistelön

Jag har läst Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén. En av de första thrillerna på svenska om inte den första. Den kom ut 1842. Upplagen jag läste är från 1943 och man har moderniserat språket för läsarnas skull. Historien med dess förvecklingar känns förhållandevis modern. Jag hade en känsla av att det utspelades i början på förra seklet, men rimligen så borde det hela ha utspelat sig 100 år tidigare.

Jag rekommenderar boken för läsning, även om den känns lite långsam och omständlig ibland. Den är ett titthål bakåt i tiden och visar att det kunde vara nog så dramatiskt på den tiden också. Jag lånade mitt exemplar på biblioteket, smått otroligt att den fanns i hyllan och inte i magasinet! Jag gissar att den också går att få tag på på antikvariat.

Läst: Gryning över Kalahari

Jag har läst Gryning över Kalahari av Lasse Berg. Undertiteln är "Hur människan blev människa" och boken handlar om hur vi utvecklades till människor en gång i Afrika. Mycket intressant, välskrivet och kunnigt. Läs!

Läst: Samtal med djävulen

Samtal med djävulen av Inger Edelfeldt är en intressant liten bok med handlingen koncentrerad i tid och rum. Den handlar om skuld och moral, och vad en stark (förkvävande) gudstro kan ställa till med. Miljön är sparsamt skildrad, men för mig som har varit på orten, känns det fullt tillräckligt. Det är inte den yttre miljön som är viktig, utan den inre.

Två kusiner träffas av en slump, efter att inte ha umgåtts sedan tonåren. De är uppvuxna i en frikyrkoförsamling. Ingen av dem är kvar i den ursprungliga, de har lämnat av olika skäl. De tillbringar några dagar tillsammans i en stuga som den ene ärvt efter sina far. Men boken handlar inte så mycket om barndomen, som om det som hände sedan och dess konsekvenser. Den handlar om att i slutänden ta ansvar för sina handlingar, vilket kusinerna väljer att göra på olika sätt.

Det är ingen tjock bok, 140 sidor bara, men stoffet skulle kunna räcka så mycket längre. Nu blir det koncentrerat, och därigenom säkerligen mer tydligt och påträngande. Det är ett par dagar sedan jag läste ut den, och jag går fortfarande och funderar kring den.

Plats på omläsningshyllan!

(Mer om Inger Edelfeldt och hennes böcker hittar du här)

Läst: Strindbergs stjärna

Jaha. Och vad ska man säga om den här boken? Strindbergs stjärna av Jan Wallentin. Ett hopkok i Dan Browns efterföljd med inslag av Indiana Jones och tydliga vinkar till Jules Verne. Och ett dussin andra referenser som jag inte gitter räkna upp. Underhållning för stunden, bitvis seg, bitvis på gränsen till parodi (men det är nog inte tanken).

Nej. Det finns både bättre och viktigare böcker att läsa.

Mest intressant med boken är att man lyckades sälja in den för stora belopp till 14 andra länder innan den ens var färdig. Dags att sätta sig ner och koka ihop en historia innan Stieg Larsson-effekten är över.

Läst: Herredjuret

Det finns böcker som väcker lust. Lust att läsa vidare, lust att söka vidare, lust att besöka platser. När jag precis hade börjat läsa Herredjuret av Mattias Hagberg, fick jag lust att åka till Naturhistoriska muséet i Göteborg och titta på den uppstoppade elefanten. Som liten älskade jag muséer. Min farbror arbetade på Malmö Muséer och vi fick ofta vara med bakom kulisserna. Bl.a. kommer jag ihåg när de höll på att bygga upp/konservera en Przwalskis häst. Och så jag tyckte om att titta på rävlyan!

Men efterhand när jag läste boken så minskade lusten att åka och titta på Daniel Sjölanders elefant. (Daniel Sjölander är den man som boken handlar om. Han var en känd upptäcktsresanden och konservator under första halvan av 1900-talet.) Istället väcks lusten att söka vidare kring den västerländska människans förhållande till naturen och till kolonierna i den så kallade tredje världen. Kring samlingen av djur och konstföremål i muséer som en maktdemonstration. Att söka vidare och läsa vidare om Darwin och hur han blev så missförstådd. Om skillnaden, eller snarare bristen på skillnad mellan människa och natur. Om hur vi gått från en verklighet där djuren är en integrerad del av vår vardag, till en verklighet där de är exotiska objekt för underhållning.

Ändå är boken inte ett renodlat reportage. Den glider mellan verklighet och dröm, där drömmarna blir en slags referens till de verkliga händelserna.

Den här boken hamnar på omläsningshyllan.

Läst: De ensamma

Jag tycker om Håkan Nessers böcker, både de som kan benämnas deckare och de andra. Tempot är lugnt, och i de fall att det är en deckare, så är det inte själva brottet och dess lösning som är det viktigaste. "De ensamma" är inget undantag. Handlingen tilldrar sig i dåtid och nutid, och ingenting är riktigt svart eller vitt (utom möjligen skurkarna i Rumänien som en del av huvudpersonerna råkar ut för). Lösningen på mordgåtan kan tyckas trivial, men inte osannolik. Men som sagt, det kanske inte är den som är viktigast i boken. Kommissarie Barbarottis funderingar kring gudsuppfattning och religion är uppfriskande, inte minst eftersom det finns en avsutten präst i boken. En präst som inte ville vara präst eftersom han trodde för mycket.

Läsvärt.

Läst: Tryckknappsmordet

Än en gång inspirierad av Käckare Deckare har jag läst en svensk deckare av den något äldre årgången (1966). Roland Gyllander heter författaren till Tryckknappsmordet sin tilldrar sig på redaktionen till en landsordstidning i en småstad någonstans i Sverige. Och återigen får jag hålla med Käckare Deckare om bedömningen! Det här är bra!

Läst: Gammal ost

På rekommendation av Käckare deckare har jag läst Gammal ost av Ulf Durling. Jag instämmer i den recension som Käckare deckare har skrivit. Ska jag lägga till någonting till den så skulle det handla om miljöskildringen. Jag riktigt kunde se det sjabbiga småstadspensionatet framför mig, med sina slitna rum och delvis lika sjabbiga gäster.

Läst: Ränderna

Ränderna av Magnus Florin, är mycket läsvärd. Jag lockades att läsa den efter att ha läst recensioner på olika ställen, bland annat här. Stillsam, fundersam om allvarliga ämnen. Jag får hela tiden bilder innanför ögonen, och så tycker jag att litteratur ska fungera. Berättelsen hålls ihop av mötena med två personer. Den ena märks mest genom sina bilder, som ger berättelsen en slags struktur, och den andra är med genom samtal med författaren. I och för sig talar de mest om hennes yrkesverksamhet, hon är barnpsykolog eller något liknande, men i praktiken blir det en terapi för författaren också om än genom det han skriver. Den här boken tänker jag placera på min att-läsa-om-hylla. Jag tror att den har ännu mer att ge vid en omläsning.

Läst: Blodläge

Johan Theorins senaste bok med motiv från Öland, Blodläge, är minst lika bra som de tidigare. När jag var liten åkte vi till Öland framför allt på vår och höst, när där inte var så mycket turister. Skildringen av alvaret under tidig vår är utmärkt, jag känner igen mig utan problem. Boken är nästan mer ett relationsdrama än en kriminalroman, kombinationen fungerar bra. Tonläget är lågmält utan att vara tråkigt. Jag sträckläste i stort sätt. Johan Theorin drar in gamla föreställningar om älvor och troll i historien, men ger också naturliga förklaringar till händelserna, utan att förta förtrollningen i de gamla berättelserna. Rekommenderas!

Läst: Lilla stjärna

Nu har jag läst Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Och jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska tycka. Första halvan av boken, där huvudpersonerna följdes var för sig, tyckte jag var bra. Men sen, när han sammanförde dem blev det lite väl långsökt och förutsägbart på något sätt. Och lite mycket effektsökeri. (Den andra boken jag har läst av John Ajvide Lindqvist, Människohamn, uppskattade jag också till en början, men inte mot slutet.) Jag är inte särskilt förtjust i genren heller, så riktigt varför jag lånade hem den, vet jag inte.

Inte bland de bättre böcker jag läst, således.

Läst: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Jag har fnittrat, skrattat, myst och njutit. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är en hejdlös skröna, där allt som kan hända, och inte hända, händer. Vi får alternativa förklaringar till världshistoriens gång, ett antal doser lättsam samhällskritik och ett lyckligt slut (?). Jämförelser är inte lätta, kanske lite Forrest Gump, men med en avsevärt smartare huvudperson, som tar alla tillfällen i flykten. Dessutom har han ett minst sagt rymligt samvete och en stor uppfinningsrikedom. Och persongalleriet runtomkring går inte av för hackor, Albert Einsteins okände bror, Stalin, Mao, Churchill, en gatuköksägare som är nästan allting.....
LÄS!