Sevärt

Jag rekommenderar att du tar dig tid att se Ulrika Knutssons program om Fogelstadgruppen! Intressant och viktig inte särskilt avlägsen historia.

Läst: Och i Wienerwald står träden kvar

Jag har läst Och i Wienerwald står träden kvar av Elsabeth Åsbrink. Om den judiska familjen i Wien som lyckas skicka sin son till Sverige före kriget bryter ut. De hoppas kunna emigrera själva, men kommer aldrig iväg. De skriver brev på brev till sonen i Sverige, ända tills de deporteras. Breven finns kvar, och de ger en hjärtskärande bild av den alltmer kringskurna tillvaron i Wien även om brevskrivarna försöker dölja hur hemskt det egentligen är. Parallellt med breven berättar Elisabeth Åsbrink om verkligheten, både för judarna i Wien och för pojken i Sverige.

Och jag blir riktigt upprörd när jag läser avsnitten där det beskrivs hur aktiva många i Sverige var för att förhindra att judar släpptes in i landet, även när de visste vad som skedde med dem.

Rekommenderas.

Läst: Gryning över Kalahari

Jag har läst Gryning över Kalahari av Lasse Berg. Undertiteln är "Hur människan blev människa" och boken handlar om hur vi utvecklades till människor en gång i Afrika. Mycket intressant, välskrivet och kunnigt. Läs!

Läst: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället

I förra veckan läste jag till slut ut Det måste finnas en väg ut ur det här samhället av Göran Greider. Till slut, eftersom det tog mig ett tag att komma igenom boken. Inte för att den var ointressant, utan för att jag är ovan vid att läsa debattböcker som är så innehållsrika och som just därför måste smältas i omgångar.
Göran Greider är jämngammal med mig och i mitt tycke en av Sveriges bästa och mest intressanta debattörer att både läsa och lyssna på. Han är oerhört kunnig och ger sig inte på ett ämne utan att vara ordentligt inläst på det. Och så kan han konsten att uttrycka sig.
I boken ger han en exposé över den svenska samhällsutvecklingen under sin livstid ur sin synvinkel på vänsterkanten. Det är gediget, underhållande och tänkvärt. Han funderar över var vänsterdebatten tog vägen under 80- och 90-tal och han resonerar kring finanskriser och klimatkris. I slutkapitlet försöker han visa på möjliga vägar ut ur krissamhället. Det handlar inte om en stor åtgärd, utan många åtgärder av mindre storlek som i samverkan ska kunna lösa kriserna (demokratisk planhushållning, jämlikhet både mellan folk och mellan stater, social värnplikt etc.).
Som vanligt finns det saker att hålla med och saker att inte hålla med om, som i de flesta debattböcker. Att få det serverat i mycket välskrivet format av en engagerad författare gör det klart läsvärt.

Läst: Herredjuret

Det finns böcker som väcker lust. Lust att läsa vidare, lust att söka vidare, lust att besöka platser. När jag precis hade börjat läsa Herredjuret av Mattias Hagberg, fick jag lust att åka till Naturhistoriska muséet i Göteborg och titta på den uppstoppade elefanten. Som liten älskade jag muséer. Min farbror arbetade på Malmö Muséer och vi fick ofta vara med bakom kulisserna. Bl.a. kommer jag ihåg när de höll på att bygga upp/konservera en Przwalskis häst. Och så jag tyckte om att titta på rävlyan!

Men efterhand när jag läste boken så minskade lusten att åka och titta på Daniel Sjölanders elefant. (Daniel Sjölander är den man som boken handlar om. Han var en känd upptäcktsresanden och konservator under första halvan av 1900-talet.) Istället väcks lusten att söka vidare kring den västerländska människans förhållande till naturen och till kolonierna i den så kallade tredje världen. Kring samlingen av djur och konstföremål i muséer som en maktdemonstration. Att söka vidare och läsa vidare om Darwin och hur han blev så missförstådd. Om skillnaden, eller snarare bristen på skillnad mellan människa och natur. Om hur vi gått från en verklighet där djuren är en integrerad del av vår vardag, till en verklighet där de är exotiska objekt för underhållning.

Ändå är boken inte ett renodlat reportage. Den glider mellan verklighet och dröm, där drömmarna blir en slags referens till de verkliga händelserna.

Den här boken hamnar på omläsningshyllan.

Läst: I väntan på talibanerna

Jag vill veta mer om hur det egentligen är i Afghanistan än det som står i tidningarna. Jag läste Diana Janses bok En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, men blev inte särskilt imponerad. Intressant innehåll, men inte särskilt välskrivet.

Jesper Huor är till skillnad från Diana Janse en mycket driven skribent, han är frilansjournalist och begav sig till Afghanistan som ett led i att försöka förstå vad det egentligen är som händer och vad "vanligt" folk egentligen vill och tycker. I väntan på talibanerna är en samling reportage och betraktelser från hans vistelser i landet. Han träffar talibaner, intellektuella, fromma och ateister. Han åker till Kabul, till Kandahar, till Panshir med flera ställen och försöker beskriva det han ser. Det är inte neutralt beskrivande, därtill är han för ärlig, men han försöker ge en rättvis skildring av de människor han träffar, även om han inte håller med dem.

Mycket läsvärt!