Samtal med djävulen av
Inger Edelfeldt är en intressant liten bok med handlingen koncentrerad i tid och rum. Den handlar om skuld och moral, och vad en stark (förkvävande) gudstro kan ställa till med. Miljön är sparsamt skildrad, men för mig som har varit på orten, känns det fullt tillräckligt. Det är inte den yttre miljön som är viktig, utan den inre.
Två kusiner träffas av en slump, efter att inte ha umgåtts sedan tonåren. De är uppvuxna i en frikyrkoförsamling. Ingen av dem är kvar i den ursprungliga, de har lämnat av olika skäl. De tillbringar några dagar tillsammans i en stuga som den ene ärvt efter sina far. Men boken handlar inte så mycket om barndomen, som om det som hände sedan och dess konsekvenser. Den handlar om att i slutänden ta ansvar för sina handlingar, vilket kusinerna väljer att göra på olika sätt.
Det är ingen tjock bok, 140 sidor bara, men stoffet skulle kunna räcka så mycket längre. Nu blir det koncentrerat, och därigenom säkerligen mer tydligt och påträngande. Det är ett par dagar sedan jag läste ut den, och jag går fortfarande och funderar kring den.
Plats på omläsningshyllan!
(Mer om Inger Edelfeldt och hennes böcker hittar du
här)
