Årets sista

Först dotterns julklapp som blev klar efter jul, men dock i år. (Jag packade in garn och beskrivning...). Ett par benvärmare i Drops Nepal efter ett Drops-mönster. Jag har bara stickat litegrann med Nepal innan och inte varit helt nöjd, men till benvärmare var garnet perfekt.


Och så en riktig UFO, nu FO. Knappar inköptes i mellandagarna. Garnet (ren bambu) köptes på La Droguerie i Paris när jag och äldste sonen var där 2006. Sedan låg det ett tag. Sedan började jag sticka, men insåg att jag nog köpt för lite garn. Sedan låg det ett tag. När det till slut kom fram igen fick det bli en annorlunda ärm för att det skulle bli en hel kofta. Modellen är insvängd och figurnära, kommer att bli skön i sommar.

Vinterstickat

Tant Koftas Äppelmössa till systerdotterdottern. Konkurrerades dock ut av Hello Kitty på julafton.

Drifter i Cocoon. Både mönster och garn från Rowan. Snabbstickat, mysigt.

Julen i bilder

Vadå julgransmatta? Är inte det här mitt nya täcke? För stort? Men det är MYCKET snö ute.

En kall, snöig jul kräver mycket läsning

Julen var inte bara vit, den var även prickig.

Andre Geim

Andre Geim fick nobelpris i fysik i år. För er som inte har hört eller läst hans tal vid nobelmiddagen, gör så! Den fria forskningen är en förutsättning för stora upptäckter.

Hon är hemma!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser och många timmars väntan på Heathrow.

Går mest och väntar...

Dottern sitter fast i snökaos i London. Inte roligt. Som tur var har hon någonstans att bo.
Under tiden har jag läst ut ett par deckare av den lättviktiga, men ändå läsvärda sorten. Blue Lightning och Raven Black av Ann Cleeves. Framförallt beskrivningen av miljön, Shetlandsöarna och Fair Isle, är värd en läsning. Jag vill åka dit! Men absolut inte på vintern.

Benjamin i Dobbymössa

Fotomodellen Benjamin är framme igen, den här gången iförd en Dobbymössa i Nepal från Garnstudio. Jag hittade mönstret på nätet. Jag skulle dock inte rekommendera mönstret. Hade jag stickat helt efter det hade mössan sett mycket konstig ut. Men med lite experimenterande och fantasi blev det ett godtagbart resultat.

Nu får den ligga och vänta tills dottern kommer hem från London. Inte ens två veckor kvar:-)

Läst: I väntan på talibanerna

Jag vill veta mer om hur det egentligen är i Afghanistan än det som står i tidningarna. Jag läste Diana Janses bok En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, men blev inte särskilt imponerad. Intressant innehåll, men inte särskilt välskrivet.

Jesper Huor är till skillnad från Diana Janse en mycket driven skribent, han är frilansjournalist och begav sig till Afghanistan som ett led i att försöka förstå vad det egentligen är som händer och vad "vanligt" folk egentligen vill och tycker. I väntan på talibanerna är en samling reportage och betraktelser från hans vistelser i landet. Han träffar talibaner, intellektuella, fromma och ateister. Han åker till Kabul, till Kandahar, till Panshir med flera ställen och försöker beskriva det han ser. Det är inte neutralt beskrivande, därtill är han för ärlig, men han försöker ge en rättvis skildring av de människor han träffar, även om han inte håller med dem.

Mycket läsvärt!

Läst: Mordet i Eiffeltornet

Jag har läst Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner.

Småputtrigt
Lättviktigt
Rörigt
Nja

Jag håller för övrigt med recensenten i SVD.

Kalahari V

Det händer saker. Alla trianglarna till Kalahari är hopsydda, så mittpartiet är klart. Ramtyg är bestämt. Vadd inköpt.

ATC: Black, White & Gray

Temat för ATC-bytet den här gången är "Black, White and Gray". Här är mina. Jag har skickat in tre och väntar nu på några i retur.

Läst: De ensamma

Jag tycker om Håkan Nessers böcker, både de som kan benämnas deckare och de andra. Tempot är lugnt, och i de fall att det är en deckare, så är det inte själva brottet och dess lösning som är det viktigaste. "De ensamma" är inget undantag. Handlingen tilldrar sig i dåtid och nutid, och ingenting är riktigt svart eller vitt (utom möjligen skurkarna i Rumänien som en del av huvudpersonerna råkar ut för). Lösningen på mordgåtan kan tyckas trivial, men inte osannolik. Men som sagt, det kanske inte är den som är viktigast i boken. Kommissarie Barbarottis funderingar kring gudsuppfattning och religion är uppfriskande, inte minst eftersom det finns en avsutten präst i boken. En präst som inte ville vara präst eftersom han trodde för mycket.

Läsvärt.

Härliga vantar och krusbärskarameller

På syfestivalen i Borås satt den tjej från Norrland och spann. Hon berättade så härligt om sig själv och sitt hantverk att jag inte hade det minsta problem att lägga lite handspunnet garn till förrådet. Det blev ett par vantar att dra över andra vantar när det är riktigt kallt.


Mönstret hittade jag på själv. Inget konstigt, alldeles rakt med en tråd instickad för tummen.


Det vita garnet är spunnet av ull från svärdsjöfåret, som är en utrotningshotad lantas. Det färgade är en handfärgat och en blandning av olika lokala ullsorter.


Och när det ändå handlar om riktigt hantverk, jag köpte hemgjorda krusbärskarameller på stan idag. Gott. Och vackra färger.

Läst: Tryckknappsmordet

Än en gång inspirierad av Käckare Deckare har jag läst en svensk deckare av den något äldre årgången (1966). Roland Gyllander heter författaren till Tryckknappsmordet sin tilldrar sig på redaktionen till en landsordstidning i en småstad någonstans i Sverige. Och återigen får jag hålla med Käckare Deckare om bedömningen! Det här är bra!

En frusen Benjamin

Gorillan Benjamin låg och frös i en låda och ställer mer än villigt upp som fotomodell. Sjalen är en favorit, men garnet var ingen höjdare. En blandning av bomull och bambu, som hela tiden delade sig. Men mottagaren av sjalen blir förhoppningsvis glad!

Bara för att...

Bara för att det är så urtrist höstrusk i dag, så lägger jag upp lite bilder från min härliga promenad med Jack i lördags morse!

Kalahari IV

Jag är ensam hemma och passar på att ockupera golvet i vardagsrummet. Inga små taxtassar som rör runt bland mina tygbitar eller sticker sig på knappnålar. Jag har sytt ihop alla trianglar tre och tre, och försöker nu få ihop en design jag är nöjd med.


Någon som känner igen mitt ursprungstyg?

Inte den här gången heller....

Nu har Öresundsquiltarna haft sin utställning och resultatet av utmaningen är klart. (Jag vann inte den här gången heller, men återigen så hade jag inte väntat mig det!) Här är hursomhelst en bild på min lilla quilt.


Det som var intressant att se, var att flera av bidragen hade bildmotiv. Jag funderade på det ett tag, men kom fram till att det inte är min stil. Jag föredrar att sy mer stilistiska, mer klassiska lapptäcken. Det kan ju förståss bero på att jag varken är särskilt duktig på eller tycker att applikation är så kul...

Läst: Gammal ost

På rekommendation av Käckare deckare har jag läst Gammal ost av Ulf Durling. Jag instämmer i den recension som Käckare deckare har skrivit. Ska jag lägga till någonting till den så skulle det handla om miljöskildringen. Jag riktigt kunde se det sjabbiga småstadspensionatet framför mig, med sina slitna rum och delvis lika sjabbiga gäster.

Jag har alltid en bok med mig

Överallt jag går har jag en bok med mig. Vissa blir lite medfarna efter alla färder i väskor och ryggsäckar. Nu har jag sytt ett par pocketbokfodral, med hopp om att böckerna i framtiden ska klara transporterna hit och dit lite bättre.

Binge och Veyla

Dottern är i London och pluggar en termin, och där vill hon gå med stickad mössa. Den blev ine färdig innan hon åkte, men här är den. Mönstret är från boken om Binge och garnet är köpt på Hemslöjden i Halmstad. Så äkta det bara kan vara... Bingestickning är typiskt halländskt och det var många som hade det som extra försörjningskälla förr i tiden.



Och så fick jag över ett nystan av garnet Bamyak, det som blev vantar häromsistens. Nu blev det ett par halvvantar, Veyla, mönster från Ysolda. Duken de ligger på är arvegods från min moster, som sysslade bland mycket annat med batik.

Ränderna går aldrig ur

Jag lämnade in en quilt till Tyger o Tings tävling i Quiltköping, Ränderna går aldrig ur. Jag vann inget, det hade jag inte förväntat mig heller, men det var kul att få sin quilt bedömd!

Long time, no blogging

Det är nästan en månad sedan sist. Så blir det ibland, när det händer mycket i det verkliga livet.

Jag har stickat ett par vantar i Bamyak, ett garn som är en blandning av jakull och bambu. Så mjukt, så mjukt. Jag vann det i en tävling hos Stickamera. Grundmönstret är från Sticka småvarmt av Johanna Wallin och broderiet är fri fantasi i rester av Drops Alpaca.


Jag har sytt ett par små lapptäcken i sommar. Det ena är ett tävlingstäcke inför Quiltköping, så bild kommer om någon vecka när resultatet av tävlingen är klar. Det andra ska skickas in till Öresundsquiltarnas utmaning inför deras utställning i oktober. Så bild kommer i slutet av oktober. Jag tror inte att jag vinner något, men det är kul att vara med ändå!

Och jag har sytt på Kalahari också. Alla trianglar är hopsydda tre och tre, så när vi har lite mindre folk i huset ska det planeras vidare (det behövs en stor yta att bre ut sig på i lugn och ro).

Så här på sensommaren kommer trädgårdens kryp ibland in i huset. Så länge jag slipper tvestjärtar är jag glad, men det här gräshoppeliknande krypet var lite kul tyckte vi.


Jack jagar kryp för glatta livet. Harkrankarna får se upp! Lika kul är det inte att följa med och se när dottern spelar fotboll. Då vill han helst undersöka skogen bortom planen istället. Och inte var det kul att vänta på parkeringen efteråt heller. Men det var bara att gilla läget och se söt ut...

Läst: Flatland

Om ni har läst den fullständiga Gullivers resor av Jonathan Swift, och jag menar den fullständiga versionen, inte barnversionen, så känner ni nog igen den klassiska satiren i engelsk tappning. Flatland, av Edwin A Abbott, skriven 1884, är en satir över det viktorianska samhället, men också ett väldigt intressant tankeexperiment. Och trots åldern, så känns den inte inaktuell. Jag hade roligt när jag läste!

Wasabi, silkeschal och Jack

Wasabi, för de sockor jag nyss har avslutat. Mönstret är Wasabi pea socks från Interweave Knits och garnet är från Nyansera.




Och en silkeschal har det blivit, i samma mönster från Made by me, som jag använt tidigare. Den här gången hittade jag två handmålade härvor silkegarn från Colinette i mina gömmor. Garnet har legat i över 20 år..... äntligen ett mönster som stämde med garnet!




Och så Jack...

Läst: The Curious Incident of the Dog in the Night-Time

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time av Mark Haddon är både mycket underhållande och en av de märkligaste böcker jag läst på länge. Berättaren är en tonårig pojke som har Aspergers syndrom och han bestämmer sig för att lösa gåtan om vem som har dödat grannens hund. Med uppmuntran från sin assistent i skolan skriver han ner vad som händer på sitt eget sätt. Den som känner en person som har Aspergers syndrom känner igen sig i mycket. Boken är skriven för ungdomar, men även som vuxen har man stor behållning av den.

Läst: Ränderna

Ränderna av Magnus Florin, är mycket läsvärd. Jag lockades att läsa den efter att ha läst recensioner på olika ställen, bland annat här. Stillsam, fundersam om allvarliga ämnen. Jag får hela tiden bilder innanför ögonen, och så tycker jag att litteratur ska fungera. Berättelsen hålls ihop av mötena med två personer. Den ena märks mest genom sina bilder, som ger berättelsen en slags struktur, och den andra är med genom samtal med författaren. I och för sig talar de mest om hennes yrkesverksamhet, hon är barnpsykolog eller något liknande, men i praktiken blir det en terapi för författaren också om än genom det han skriver. Den här boken tänker jag placera på min att-läsa-om-hylla. Jag tror att den har ännu mer att ge vid en omläsning.

Läst: Child 44

Jag har läst Child 44 av Tom Rob Smith. En spännande, välskriven thriller. Hur mycket som skulle kunna vara på riktigt har jag ingen möjlighet att bedöma. Sovjetunionen finns inte längre, men någonstans i bakhuvudet har jag ett minne av en förskräcklig historia om en massmördare av osannolika dimensioner som det tog många år för dem att få fast.

Kan rekommenderas i sommarvärmen!

Och, jo, jag både stickar och syr också, jag läser inte bara. Sockor, en sjal eller två, en kofta är på gång. Och två, kanske tre om jag ska vara ärlig, lapptäcken i olika dimensioner. Bilder blir det inte förrän jag har något färdigt att visa!

Läst: The Stranger House

The Stranger House av Reginald Hill är mycket underhållande och läsvärd för oss som är förtjusta i klassiska engelska deckare, även om den här boken egentligen inte är en deckare. Reginald Hill kan konsten att berätta en historia, här befolkad av byoriginal, en pensionerad polis, gammal överklass och bybor som håller sitt för sig själva och inte berättar mer än nödvändigt för främlingar.

Läst: Witch Hunt

Ian Rankin verkar ha roat sig storligen när han skrev Witch Hunt. Framför allt på polisens och underrättelseverksamhetens bekostnad. Boken är lättviktig och tidvis lite långrandig, men inte helt hopplös. Jag gillar böckerna om John Rebus bättre.

Hålkrus och sommarblommor

Ett par muddar i hålkrus har det blivit. Mönstret finns här. Restgarnsförrådet har krympt något.


I trädgården blommar pioner och paradisbuske.



Överdådigt!

Ogliosaurus Plex Multicoloris

Får jag lov att presentera Ogliosaurus Plex, underavdelning Multicoloris. Han dök fram ur ett mångfärgat garnnystan av sorten Hacho från Mirasol och han propsade på en blåglittrig ryggkam.

Utsikten från soluret räckte inte, utan vår vän hoppade upp i en ampel för att f å bättre överblick


Upptäcktsfärden gick vidare mellan vallmo och liljeblad....


... för att avslutas hos gårdskatten, som av utseendet att döma måste vara släkt med the Cheshire Cat i Alice i Underlandet.


Mönstret finns i Mia Bengtssons senaste bok Virka roliga amigurumis. Tack Mia, för en härlig bok med härliga mönster som är så lätta att följa, även för en ovan virkare som jag!

Läst: Blodläge

Johan Theorins senaste bok med motiv från Öland, Blodläge, är minst lika bra som de tidigare. När jag var liten åkte vi till Öland framför allt på vår och höst, när där inte var så mycket turister. Skildringen av alvaret under tidig vår är utmärkt, jag känner igen mig utan problem. Boken är nästan mer ett relationsdrama än en kriminalroman, kombinationen fungerar bra. Tonläget är lågmält utan att vara tråkigt. Jag sträckläste i stort sätt. Johan Theorin drar in gamla föreställningar om älvor och troll i historien, men ger också naturliga förklaringar till händelserna, utan att förta förtrollningen i de gamla berättelserna. Rekommenderas!

Vallmo

Strand och hav

Östra stranden en solig junidag. Att jag kunnat bo någon annanstans än vid havet så länge...