Läst: Wolf Hall

Normalt är jag inte särskilt förtjust i historiska romaner. Ofta blir det så att författaren berättar sida upp och sida ner om hur det var då, och själva berättelsen liksom fastnar. Jag läser gärna populärvetenskapliga böcker om historia i stället.

Men här är i alla fall ett undantag: Wolf Hall av Hilary Mantel. Ett STORT undantag. Det är en gedigen bok i flera avseenden. 650 sidor, mycket välskriven och historiskt vederhäftig, efter vad jag kan bedöma. Så fick den också Bookerpriset år 2009. Boken handlar om Thomas Cromwell, en av den engelske kungen Henrik den åttondes närmaste män. Thomas Cromwell fanns på riktigt och var något så ovanligt på den tiden, som en man som gick från en mycket enkel bakgrund till att sluta som kungens närmast man och med en adelstitel dessutom. Allting berättas ur Thomas Cromwells synvinkel. Konsekvent. Hur samhället ser ut och vad som sker i England och Europa får läsaren ur hans samtal och hans funderingar. Och det gör absolut ingenting att man vet hur det går med Anne Boleyn och drottning Catherine och Thomas More och alla andra. Det är fascinerande läsning ändå. Rekommenderas!

Den Oliver Cromwell som på 1600-talet avsatte den engelske kungen är för övrigt en släkting till Thomas Cromwell.