Läst: Herredjuret

Det finns böcker som väcker lust. Lust att läsa vidare, lust att söka vidare, lust att besöka platser. När jag precis hade börjat läsa Herredjuret av Mattias Hagberg, fick jag lust att åka till Naturhistoriska muséet i Göteborg och titta på den uppstoppade elefanten. Som liten älskade jag muséer. Min farbror arbetade på Malmö Muséer och vi fick ofta vara med bakom kulisserna. Bl.a. kommer jag ihåg när de höll på att bygga upp/konservera en Przwalskis häst. Och så jag tyckte om att titta på rävlyan!

Men efterhand när jag läste boken så minskade lusten att åka och titta på Daniel Sjölanders elefant. (Daniel Sjölander är den man som boken handlar om. Han var en känd upptäcktsresanden och konservator under första halvan av 1900-talet.) Istället väcks lusten att söka vidare kring den västerländska människans förhållande till naturen och till kolonierna i den så kallade tredje världen. Kring samlingen av djur och konstföremål i muséer som en maktdemonstration. Att söka vidare och läsa vidare om Darwin och hur han blev så missförstådd. Om skillnaden, eller snarare bristen på skillnad mellan människa och natur. Om hur vi gått från en verklighet där djuren är en integrerad del av vår vardag, till en verklighet där de är exotiska objekt för underhållning.

Ändå är boken inte ett renodlat reportage. Den glider mellan verklighet och dröm, där drömmarna blir en slags referens till de verkliga händelserna.

Den här boken hamnar på omläsningshyllan.