15 maj 2010

Läst: Översten får inga brev

Gabriel García Marquez fick nobelpriset i litteratur 1982. Det finns en fördom om att nobelpristagare inte går att läsa, men det är inget annat än just en fördom. Marquez är i högsta grad läsbar. Den här lilla romanen, Översten får inga brev, gavs först ut 1961 och är en av de första som han fick publicerad. Översten går och väntar på sin pension, som ersättning för sina insatser i inbördeskriget, men pengarna kommer inte. Enda tillgången översten och hans fru har, är snart en stridstupp som översten vårdar ömt. Men man måste överleva. Och med värdighet.

Det händer inte mycket i romanen, men med små medel i texten får Marquez fram en underliggande dramatik som har sina orsaker många år tillbaks i tiden. Det är också de små medlen i texten som ändå ger en mycket tydlig och påtvingande bild av vad fattingdom kan vara.

Jag ska för övrigt be att få rekommendera Macondo, där man kan hitta en fantastiskt mängd av information om litteratur från andra delar av världen än Europa och Nordamerika.

Inga kommentarer: