21 februari 2011

Läst: Strindbergs stjärna

Jaha. Och vad ska man säga om den här boken? Strindbergs stjärna av Jan Wallentin. Ett hopkok i Dan Browns efterföljd med inslag av Indiana Jones och tydliga vinkar till Jules Verne. Och ett dussin andra referenser som jag inte gitter räkna upp. Underhållning för stunden, bitvis seg, bitvis på gränsen till parodi (men det är nog inte tanken).

Nej. Det finns både bättre och viktigare böcker att läsa.

Mest intressant med boken är att man lyckades sälja in den för stora belopp till 14 andra länder innan den ens var färdig. Dags att sätta sig ner och koka ihop en historia innan Stieg Larsson-effekten är över.

20 februari 2011

Nyfiken / Curious

Jag har alltid varit nyfiken på Elizabeth Zimmermanns Baby Surprise Jacket. En mycket listig konstruktion med minimalt antal sömmar. Nu har jag stickat en i handfärgat bomullsgarn, inköpt i en källarbutik inte långt från Clemenstorget i Lund (jag kommer inte ihåg vad affären heter är jag rädd). Stickningen gav mersmak och jag har garn över så det blir nog en till i sinom tid.


I've always been curious about Elizabeth Zimmermann's Baby Surprise Jacket. A really smart construction with a minimal amout of sewing. Now I've knitted my first in a hand coloured cotton yarn from a small shop in Lund (sorry, can't remember the name of the shop). I enjoyed the knitting, and I have more yarn, so I may very well knit at least one more.

19 februari 2011

Nära


Vem skulle inte vilja bo på Närabacken?
Who wouldn't want to live at "Nearby Hill"?

7 februari 2011

Läst: Herredjuret

Det finns böcker som väcker lust. Lust att läsa vidare, lust att söka vidare, lust att besöka platser. När jag precis hade börjat läsa Herredjuret av Mattias Hagberg, fick jag lust att åka till Naturhistoriska muséet i Göteborg och titta på den uppstoppade elefanten. Som liten älskade jag muséer. Min farbror arbetade på Malmö Muséer och vi fick ofta vara med bakom kulisserna. Bl.a. kommer jag ihåg när de höll på att bygga upp/konservera en Przwalskis häst. Och så jag tyckte om att titta på rävlyan!

Men efterhand när jag läste boken så minskade lusten att åka och titta på Daniel Sjölanders elefant. (Daniel Sjölander är den man som boken handlar om. Han var en känd upptäcktsresanden och konservator under första halvan av 1900-talet.) Istället väcks lusten att söka vidare kring den västerländska människans förhållande till naturen och till kolonierna i den så kallade tredje världen. Kring samlingen av djur och konstföremål i muséer som en maktdemonstration. Att söka vidare och läsa vidare om Darwin och hur han blev så missförstådd. Om skillnaden, eller snarare bristen på skillnad mellan människa och natur. Om hur vi gått från en verklighet där djuren är en integrerad del av vår vardag, till en verklighet där de är exotiska objekt för underhållning.

Ändå är boken inte ett renodlat reportage. Den glider mellan verklighet och dröm, där drömmarna blir en slags referens till de verkliga händelserna.

Den här boken hamnar på omläsningshyllan.

5 februari 2011

Sådan matte, sådan hund

När jag var liten fanns det inga råkor norr om Hallandsåsen


När jag var liten fanns det inga råkor norr om Hallandsåsen, men desto fler söder om. Mina mostrar och morbröder brukade åka till Hammenhögs gästis för att äta ungråka på våren. Enligt ryktet en delikatess.

Nu finns det gott om råkor här i Halmstad också. De är inte vackra, men de är klipska och intelligenta för att vara fåglar. Jag kan inte låta bli att fascineras av dem när de sitter på vägbanan och har sådan koll att de i absolut sista sekund flyttar på sig för bilen som kommer i full fart. På morgnarna när jag cyklar till jobbet ser jag en flock som övernattar i närheten av där vi bor. Den tar sig ner mot centrum och stränderna steg för steg med bestämda samlingsplatser på vägen. Alltid samma platser, en mobiltelefonmast, ett speciellt hustak. Och så samma väg tillbaka på kvällen.

Råkorna på fotot är inhandlade på hemslöjden. De är snidade i ett stycke trä, och med ståltrådsben. Jag har tittat på dem länge och igår fick de till slut följa med hem.

When I was a kid, there were no rooks north of Hallandsåsen, but a lot south of Hallandsåsen. My aunts and uncles used to go to a restaurant in Hammenhög and eat young rook in the spring. Apparently quite delicious.

Nowadays there are plenty of rooks here in Halmstad aswell. They're not beautiful, but they are smart and intelligent to be birds. I'm fascinated by their coolness and agility when leaving the ground just a second before a car would hit them. In the mornings when I bike to work, I see a flock rooks that spend the night nearby. They make their way downtown always pausing at the same places, a mobile antenna, a special rooftop etc. And return the same route in the evening.

The rooks in the photo are made of wood and bought at a local shop (Hemslöjden). I've been wanting to buy them for ages, and finally two found their way home with me.

Läst: Pansarhjärta

Jag läser gärna deckare som avkoppling. Naturligtvis ska det vara en bra historia, men är de dessutom välskrivna är det ett stort plus. (Att en deckare är välskriven är inte alltid sant). Jo Nesbö skriver bra och har bra historier att berätta. Pansarhjärta är inget undantag, men det blir stundtals lite för våldsamt för mig. Jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en stund då och då för att kunna fortsätta vid ett senare tillfälle. Det är inte heller den bästa han skrivit, jämför till exempel Rödhake. På det hela taget dock bra underhållning med den rätte skurken effektivt eliminerad till slut.