Läst: Pansarhjärta

Jag läser gärna deckare som avkoppling. Naturligtvis ska det vara en bra historia, men är de dessutom välskrivna är det ett stort plus. (Att en deckare är välskriven är inte alltid sant). Jo Nesbö skriver bra och har bra historier att berätta. Pansarhjärta är inget undantag, men det blir stundtals lite för våldsamt för mig. Jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en stund då och då för att kunna fortsätta vid ett senare tillfälle. Det är inte heller den bästa han skrivit, jämför till exempel Rödhake. På det hela taget dock bra underhållning med den rätte skurken effektivt eliminerad till slut.